Stänger in mig
Mamma sa något till mig som jag aldrig har tänkt på innan, det var att jag håller inne mina känsor och knyter min hand.
Och det är sant. Jag gråter sällan framför någon, jag säger sällan saker som jag borde tex att jag gillar någon. Asså jag säger det inte till personen.
Och det är inte bra, men jag har gjort så länge nu. Och det är pågrund utav att jag inte vill att någon ska se mig svag eller ska tycka synd om mig.
Om en kille sårar mig så låser jag in mig på mitt rum och gråter, jag vill inte att någon ska se mig svag. Jag är den där "roliga", glada, stå upp för mig själv och mina vänner och jag säger vad jag tycker (alltså inte bra oftast) personen.
Jag har försökt bygga upp de i flera år och nu när jag är där, så vill jag inte vara svag. Men jag vet att man måste kunna gråta framför sina vänner och sin familj. Men jag kan bara inte det, det bara går inte.
När jag,mamma och pappa snackade om Pepsi att han börjar bli gammal och sånt, både mamma och pappa började gråta. Och jag hade gråten i halsen, men jag kunde inte gråta inför de. Men sen när jag gick upp på mitt rum och tog med mig Pepsi upp då började jag stor gråta och han pussade på mig som om han tröstade mig.
Men när den dagen väl kommer så kommer jag gråta inför mamma och pappa, det vet jag. För Pepsi är en så stor del utav mitt liv, jag har haft honom sen jag var 6 år gammal liksom.
Kommentarer
Trackback
