Hon flyger med egna vingar

Jag tror inte att jag har velat inse detta innan men jag har börjat fatta nu att Pepsi aldrig mer kommer tillbaka. Det har gått 3 månader och 3 dagar och jag börjar inse det nu, jag har blundat för det hela tiden men nu är det svårt att blunda. Jag bröt ihop innan idag när jag städade mitt rum, jag kunde inte sluta gråta. 

 

Jag har varit så stark inför min famlij och mina vänner och jag har kunnat prata om detta, men nu kan jag knappt skriva hans namn. Så det är väldigt tufft nu, det är som någon sticker en kniv i mitt hjärta. Ända sen vi åkte ifrån vetränaren så har det käns som om en del av mig är borta. Och jag hade Pepsi i 14 år som sagt och han fanns där för mig hela tiden. Jag berättade allt för honom, det var han som kom och tröstade mig. Och nu när jag går tills hans grav eller om jag kollar på ett foto på honom så pratar jag med honom som om han vore här hos mig. Och jag känner att han är här i huset. Och kollar så allt är okej. 

 

Men jag skulle vilja krama om dig och pussa dig igen vrida tillbaka tiden och bara hålla om dig i en hel vecka. 

 

 

Ville bara säga det att jag saknar min bästavän ♥