Hon flyger med egna vingar

Ibland så kommer vissa dagar då man tänker tillbaka på hur ens liv har sett ut hittills och idag är det en sån dag, ingen (kanske några få) har varit "duktiga" hela sitt liv.

De säger att de som mobbar har blivit mobbad och det stämmer på alla. Jag blev mobbad och jag har mobbat sönder vissa så det finns inte. Man får inte dåligt samvete då eller efter några veckor/månader utan år och det är jävligt illa alltså. Det var en tjej som jag tryckte ner i skiten verkligen jag utnyttjade henne så det fanns inte, jag och en kompis gjorde sånna elaka saker emot henne. När vi kom upp till gymnasiet så vågade hon inte kolla på mig och det var där jag hade fattat vad jag hade gjort. Jag bad om förlåtelse vad jag hade utsatt henne för i några år, men jag förväntade inte mig att hon skulle förlåta mig. Det gjorde hon sa hon men jag förstod att hon bara sa så. Än idag så har jag sånt dåligt samvete att jag gjorde så emot henne när jag hade varit utsatt för samma sak. Jag mådde skit när jag blev utsatt och då ville jag på något sätt "hämnas" fast på någon annan. 

Att se hennes blick idag det får en att tänka tillbaka och ändra allt men det går inte att ta tillbaka något som redan är gjort. 

 

En annan sak som man blir utsatt för och sedan "hämnas" det är när man blir playad. I ettan så blev jag det och jag flippade ut alltså inte blev arg eller så. Utan jag lekte med killarnas känslor, jag hade inte sex med alla det är långt ifrån. Till exempel jag gjorde så att de föll för mig sen sket jag i de fullständigt. Allt på grund utav att en liten tönt försökte få mig i säng. Det blev till och med så illa så att jag sket i skolan för jag la ner allt mitt fokus på det istället. Det var ju mycket roligare, jag sket fullständigt i min framtid jag ville bara leva i nuet och ta dagen som den kom. Ta konsekvenserna och gå på nästa "offer" haha! Men sen så i slutet av tvåan så slutade jag lite med det och skötte skolan bättre och försökte få i ordning på mitt liv. Men sen så började jag trean då kom det en svacka och denna gången blev det värre med skolan alltså. Jag ville bara festa och vara så långt bort ifrån skolan som möjligt.

 

Men jag hade lyckats med något, något som jag hade skapat, något som var min lek igen annans ingen kunde säga åt mig att sluta. Utan det var jag som bestämde när det var slut på leken. Jag var stolt över mig själv, stolt över att jag hade kontrollen för en gångs skull. Det var jag som hade kontrollen när jag skulle sluta trycka ner den tjejen, det var jag som visste när jag skulle sluta leka med andras känslor. Jag och ingen annan. Det var en känsla som jag inte kunde släppa, för jag älskade den känsla då. Jag visste exakt vilka knappar jag skulle trycka på, jag visste exakt hur jag skulle göra för att få som jag ville ha det. Ingen visste när jag skulle "göra mitt drag".

 

Men tillslut så sa någon till mig exakt det jag behövde höra den personen sa "Emma vad fan håller du på med? Du leker med en annans människas känslor och skiter i skolan? Du festar hellre än att tänka på din framtid! Jag känner inte igen dig längre, vad ska det bli utav dig?" När jag fick höra de tuffa orden från en väldigt nära person så fick jag en väckarklocka som bara ringde i huvudet på mig. Jag tänkte bara "vad fan håller jag på med?".

 

Det jag försöker säga med detta inlägget är att om du har blivit mobbad, playad you name it gör det inte tillbaka på någon annan. Du kommer att ha sånt dåligt samvete om några år. Om jag kunde vrida tillbaka tiden så skulle jag säga till mig själv, "kolla dig själv i speglen, vill du att någon annan ska må som du gör just nu? Stå upp för dig själv istället våga säga ifrån du kommer inte så långt om du ska utsätta någon annan för det du har blivit utsatt för!"