Jag börjar bli gammal
Min lillakusin börjar ettan imorgon och jag har tagit studenten. Jag känner mig så gammal så det finns inte asså.
Sitter här och tänker på första gången jag skulle börja förskoleklass, jag var jätte nervös men jag fick två vänner för livert.
Och sen när man skulle börja högstadiet man gick ifrån att vara äldst på skolan till att vara minst. Det tycket jag var hemskt, men jag tänkte bara posetivit jag hamnade med mina två bästavänner i samma klass. Även om högstadiet var den hemskaste tiden i mitt liv så hindrade inte det mig. Det gjorde mig starkare, fast det märkte jag inte då men det märkte jag senare.
När jag började gymnasiet så splitrades jag och mina två barndomsvänner, men vi höll fortfarande ihop. Jag trodde att jag skulle dö verkligen när jag stod där och alla väntade på att bli insläppta till "mötet". Alla kollade på varandra och alla tänkte olika om varandra.
Gymnasiet var jätte kul, man känner sig mer ansvarsfull och nej jag ska inte säga mognare för jag kommer aldrig att mogna så mycket så att jag kommer att vara vuxen. Det är sån jag är och kommer altid att vara.
Jag fick uppleva mycket på gymnasiet, träffa nya vänner plugga något som jag är/var intresserad om. Jag gick på min första fest, jag rökte för första gången. På tal om det ja jag började röka i ettan så här var det jag tänkte, innebandyn och drillen kan jag ändå inte fortsätta med pga ryggen. Så varför inte börja leva livet? Jag har bara ett liv och det är ju redan förstört, så varför inte förstöra det mer?
Dum tanke jag vet, men vad ska man göra vi alla gör misstag!
Nää, nu ska jag inte tjata mer om det, men ni som börjar 7,an eller 1,an imorgon ha det så kul lev livet som ni vill. Snart blir ni gammla som jag :D haha!
Jag och William :)
Kärlek till er // E
Kommentarer
Trackback
