Tvungen att skriva av mig, läsvärt
Det hjälper inte att fly från något eller någon, det har jag lärt mig genom åren som har gått. Jag har flytt för många gånger från all skit som finns men sen när jag har kommit tillbaka så är fortfarande problemen där. Så det hjälper inte att fly, visst det är skönt att komma bort förstunden men det hjälper inte med tiden.
Jag förlorade två utav de människor som betydde mest för mig, och de betyder fortfarande mest för mig. Jag förlät och glömde. Jag låssades som om de här två människorna inte ens fanns den tiden vi bråkade, och det sårade mig så djupt så jag ville bara fly. Jag grät om nätterna, jag somnade med tårar i ögonen och på min kind och vaknade så med varje dag i 3 månader. Det åt upp min inomords, men jag ville inte visa att jag var sårad för någon inte ens mina föräldrar eller mina syskon visade jag detta för. Inte ens mina andra vänner, jag ville inte visa det därför att jag hade den "rollen" som den roliga, tjejen med kort studin, hon som alltid hade roligt med sina vänner. Men det mina vänner är bara en slags roll som man har. Jag är väldigt bra på att inte visa min känsliga sida jag gråter aldrig inför någon, det har bara hänt ibland. Men man måste få gråta ut och man måste få ha någon som tröstar en. Men det fattade inte jag då, men jag förstår det nu.
Som tur är så bråkar jag inte med dessa två längre, den ena var/är min bästavän Rebecka som jag har känt sen jag var 6 år gammal. Men den som är den andra personen säger jag inte...
Men att få ha Rebecka vid min sida är det bästa som finns, för jag vet att jag kan lita på henne hon är den bästavännen som någonsin kommer att finnas ♥
Så det jag vill säga med detta är att fly inte, stanna och kämpa ge inte upp. Våga visa att du är mänsklig och gråt eller något visa känslor.
Förlåt och glöm, det kommer man längre med i livet, man tjänar inte på att bråka. Våga visa eller berätta hur du känner.
Kärlek till er // E
Kommentarer
Trackback
