Hittade ett inlägg som jag skrev förra året, och jag blir fortfarande berörd utav texten
Jag såg en bild på mig själv idag, när jag var ett galtt litet barn.
Fast på den bilden där det lilla barnet ler, så finns det något ingen annan ser.
Så mycket skit utan ett förlåt.
Så många drömar som inget blev, så många önskningar jag skrev.
Jag kan minnas hur allting var, inuti där orden skav.
Och jag kan se i dina ögon det ingen vet en tapperhet.
Nu är jag här och jag tror på dig.
Du ditt lilla barn som för illa nu, du har en vän och det är du.
En trogen lyssnare som förstår som tar din strid om några år.
Vad du än gör håll dig kvar för jag kan lova dig bättre dagar.
Ha tålamod i din lilla kropp för det finns hopp, det finns alltid hopp
Kommentarer
Trackback
